Jag känner mig så nöjd och glad ända ut i tåspetsarna, men istället för att vicka tårna ur led av lycka, så sitter jag bara med det dummaste flinet på läpparna.
För jag sitter vid ett skrivbord! Och jag har stationerat mig i stolen, som jag har suktat efter i över ett år. Och jag har en gosig knallgul matta under fötterna.
Mer än så behövs det inte en måndag som denna. Men som jag har väntat på detta ögonblick!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar