Jag vill ha en egen måne

Mitt kitobjektiv som följde med kameran tog sommarlov och har inte kommit tillbaka. När det hålls i läget för vidaste vinkel, alltså minst zoomning, förstår det inte vad skärpa är! Nåja, det har väl fått en del stötar och varit med om ett och annat under dessa två och ett halvt år, så det är väl bara att acceptera att orginaloptiken kräver en rätt så tidig pensionering.

               Det objektiv som jag använder mest är mitt hundramillimeters macro med vidaste bländare 2.8. Nu låter det kanske som om jag skulle besitta en hel uppsjö av objektiv och kan välja efter humör eller vilket som matchar mina strumpor bäst, men så är det inte. Jag har mitt oskarpa orginalobjektiv, det ligger visst kring 18-55 mm/f 3.5-5.6, sen har jag mitt praktiska 55-250 mm telezoomobjektiv, som är ljuskänsligt med lägsta bländartal på 4-5.6, och så sist men deffinitivt inte minst, mitt aningen klumpiga men älskade macroobjektiv.

               Jag är sugen på nåt mera ljuståligt. 2.8 är idag inte någon vidare höjdare i bländarvärlden, när de flesta använder objektiv som klarar 1.8, 1.4 eller till och med något så proffsigt som 1.2. Om det så småningom blir nyförvärv, så blir det nog inte i macroprisklassen. Jag har tänkt söka mig mot den billigare ändan av prislistan och då hamnar man ändå på en tre-fyra hundralappar. Men då är det ju inte säkert att objektiven hänger med hur många år som helst. Vill man satsa på nåt som lever längre än en själv, så räknar vi tusenlappar istället, som till exempel det delikata 85 mm /f 1.2, som går på ungefär två och ett halvt tusen, men som också är Canons vassaste.

               Det som jag redan länge har haft i tankarna är det betydligt billigare (och därmed kvalitetsmässigt inte alls lika bra) 85 mm/f 1.8. Jämfört med macro 100 mm/f 2.8, så tar det in betydligt mera ljus och är mycket mindre och lättare. Sen så har jag med macron känt att jag skulle vilja ha en aning mindre zoom, bland annat när jag fotar människor, men generellt så gillar jag detaljer och närbilder. Dock har jag hört att personer med 85 mm-objektiv ibland hade önskat att gå närmare motivet än närgränsen tillåter.

               Nåt annat som lockar är 50 mm/f 1.4, för det vore ett bra universalobjektiv att fånga det mesta med, stort som litet. Men eftersom kitobjektivet i mera utzoomade lägen som sagt intar någon form av medvetslöshet, så är jag även sugen på ett mera vidvinkligt 35 mm/f 2, som kunde vara bra att ha med sig exempelvis på resor. Men det blir allt för hastigt höga penningssummor att betala om man ska shoppa loss kring kameratillbehören...

               Sånt där svammel som knappast bryr nån annan än min lilla hjärna.