So what if this world just throws me off the edge

Det känns ju som om jag drömmer när skoldagen bara håller på i fem timmar, jämfört med de tolv timmarna i onsdags och de aderton i torsdags. Nu har jag all tid i världen. Men motivation till att göra all världens saker, som behöver göras, har jag inte... Jag väntar istället på att klockan ska slå sex och att solen inte ska gå i moln. Om solen skiner efter klockan sex så ska jag fota kor (och antagligen också A och lite annat som landskapet kan tänkas bjuda på) i motljus. Sånt är ju roligt. Och är man glad och nöjd över en normal skoldag och om kossor i motljus gör ens dag, så då får man skriva ett ytligt och obetydligt blogginlägg om det, för allt här i världen behöver inte vara så gravallvarligt och bekymmersamt. Det finns tillräckligt mycket misär ändå, så se lyckan i de små tingen.