En lång rad med gamla VW-bubblor i olika färger var en gullig överraskning i trafiken in i veckan.
Idag är inte en färgsprakande dag. Sommaren är långt borta och jag undrar var.
Jag tycker lite synd om övernattarna vid Storsand i år. För två år sen sov jag i baksätet på en bil, natten mellan torsdag och fredag, och trots att jag hade många klädlager och var intållad i sovsäcken, så somnade jag inte förrän mot morgonen, när alla andra steg upp. Jag levde på istiden jo. Men det var i alla fall så roligt så att vi prompt ville tillbaka nästa kväll, för vi hade ju överlevt nya bekantskaper och allt. I bilen på väg dit lyssnade vi på riktig 90-talsmusik, heh.
Ifjol minns jag inte vad vi lyssnade på, jag minns bara att jag aldrig har sett oss så nervösa förut! (Nej nu minns jag, vi hade ju fixat nya skivor med partymusik, mycket för sällskapets skull.) Nya bekantskaper även denna gång. Vi klarar oss så förvånansvärt bra på våra tumanhandäventyr. Maya sa att Alan kunde följa med, och det var ju en liten besvikelse att det inte var Ronya... Trots att jag och S döper folk till lite vad som helst, så är det inte riktigt vad deras föräldrar har valt att kalla dem och Ronya visade sig alltså heta Alan. Den midsommaren överlevde vi också med bravur.
I år finns det inga planer. Kanske får jag och Ronya sitta hemma och äta tortillas -som han tycker att är så äckligt- och se hur staden drunknar i vatten. Vi kan ha picknick på våra nya trasmattor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar