Under en längre tid har vi hållit på med ett skolprojekt, där vi har behandlat en egen och två andras (i stort sett anonyma) texter angående det senaste (halv)året. Slutprodukterna blev alla möjliga olika visualiseringar. Det är intressant att se hur folk väljer att tolka andra och hur de samtidigt väver in sig själva. Många såg på sina klasskompisar som de ville se på dem, inte nödvändigtvis så djupt förankrat i ursprungstexten. Andra speglade nästan mest sig själva i visualiseringen av de andras texter. Det är svårt att riktigt sätta ord på de här funderingarna, men ur rent psykologiskt perspektiv skulle det vara ett intressant ämne att fördjupa sig i. Sen beror det ju också på vad och hur mycket textförfattaren vill berätta om sig själv. En av mina texter var skriven av en person som jag listade ut vem det var. Jag visste att det fanns mycket mer att veta om den här personen än vad som stod utskrivet, men eftersom jag inte kände den här personen tillräckligt väl, så kunde jag bara utgå från texten. Därför valde jag att suga ut så mycket information som möjligt ur texten och dessutom spetsa till det för att få fram det praktiskt korrekta yttre på ett aningen överdrivet sätt, även om det i grunden låg en sanning bakom. Personens egen tolkning baserade sig på en synvilla och att man inte ska tro på allt vad man ser. Precis! Jag tyckte att de två tolkningarna kompletterade varandra på nåt vis.
Det var självklart intressant att se hur andra hade tolkat ens egen text. Jag blev nog lite förvånad över vad som andra tyckte att utmärkte sig mest i min text... Sånt man själv fokuserar på kanske sitter i outskrivna känslor och andra som läser texten kanske sätter in sina egna känslor istället. Skoluppgiften var i alla fall intressant och lärorik. Det här inlägget är lika flummigt som projektet var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar