In the future where will I be?

"You can climb a ladder up to the sun
Or a write a song nobody has sung
Or do something that's never been done
Do something that's never been done"
                         Coldplay

För första gången på ungefär fem år är jag inte skoltrött. Men det tog sin tid att komma hit.

          För ett år sen visste jag inte riktigt vad jag skulle göra efter gymnasiet. Mellanåret lockade. Umeå universitets kulturanalysprogram verkade som det mest vettiga. I Sharm mötte jag en person som genast blev en god vän. Han hade fotat turister vid ett italienskt hotell i tre år och uppmuntrade även mig att satsa på fotograferingen.

          Mest för skojs skull sökte jag in till konstskolans rumsgestaltningslinje. Trots att jag har bott i Nykarleby hela livet, så har jag aldrig fått nån vidare info om skolan. Jag blev väldigt positivt överraskad. Så positivt så att jag tog emot min studieplats. Men jag tänkte vänta ett år innan jag påbörjade studierna.

          På hösten praktiserade jag hos en lokal fotograf. Han är väldigt yrkeskunnig och jag lärde mig mycket. Framför allt fick jag en inblick i hur det funkar att arbeta som yrkesfotograf. Uppdragen som jag fick följa med på var varierande. Det kunde vara barnfotograferingar inomhus och bröllopsfotograferingar utomhus. Jag fick vara med vid båtfotografering och på naturstig. Det jag har starkast i minnet är gryningen uppe i Jakobstads vattentorn, när vi fotade paramotorflygare som flög över staden.

          Ungefär två månader praktik blev det. Sen var det tänkt att jag skulle fortsätta praktisera hos nån fotograf i Sydeuropa (Italien, Frankrike eller Spanien), men så blev det inte. Det är svårt att veta vilka trådar man ska dra i för att hitta nån fotograf utomlands som är finskregistrerad (vilket fotografen måste vara om praktikanten ska kunna få nån form av stöd från Finland).

          Främsta orsaken till varför jag gav upp sökandet av en praktikplats var ändå för att jag inte ville slänga bort det som jag under hela sommaren och hösten lagt ner så mycket energi och tålamod på. Nämligen A. Han blev lättad att höra att jag stannar hos honom och jag får vara hans personliga inredningsassistent, haha.

          I januari kraschade allt när jag upptäckte att min utbildning bara startar vart annat år och att jag därför skulle vara tvungen att vänta ännu ett och ett halvt år. Jag ringde förtvivlat till skolan och jag fick faktiskt hoppa på genast! Nästa år kommer jag ju att ha en massa kurser som går på varann, men just nu är jag glad.

          Jag går alltså en fyraårig utbildning vid Novia i Nykarleby. Det är formgivningen som har en ny linje som heter rumsgestaltning. På engelska heter det helt enkelt "interior design", så då kanske ni förstår bättre att det rör sig om främst inredning. Det är givande, intressant, varierande och roligt och jag tycker att jag har hittat rätt. Det här är nåt som jag vill lyckas med!

           Under det senaste året har det hänt mycket, jag har fått nya goda vänner runt om i världen och jag tycker själv att jag har kommit en bit på vägen med att hitta mig själv. Det återstår bara nästan ett helt liv -och kanske mer än så- förrän jag helt har funnit den inre harmonin. Det har varit en berg- och dalbana. Det som inte dödar en gör en starkare. Och så har jag ju haft roligt också. Nu trivs jag.