I fredags såg jag den franska filmen "Monsieur Ibrahim et les fleurs du Coran" (Monsieur Ibrahim och Koranens blommor) från 2003 med Omar Sharif och Pierre Boulanger i huvudrollerna.
Sevärd.
I slutet av filmen befinner sig de två huvudkaraktärerna i Istanbul, under sin resa till okänd ort kring Bördiga Halvmånen (eller Guldcroissanten, som man säger på franska, "Croissant d'Or").
Atmosfären där är den samma som i Egypten. Den där varma omfamnande som säger att man kan le fastän ens liv inte är helt bekymmersfritt. Den där som vill att man lever idag, här och nu. Carpe diem.
Så självklart kan jag inte annat än att sakna Sharm.
I "Monsieur Ibrahim et les fleurs du Coran" visas dervishdansare, alltså sufianhängare som snurrar kring sitt hjärta som i bön. Sufismen är en spirituell riktning av islam.
Jag hade tänkt ladda upp en egen video av dervishdansare, även kallat tanoura, men det ville inte bloggen. Den här videon här under innehåller i alla fall den typiska sången, där de sjunger ungefär "Golvet snurrar", på arabiska uttalat [doori biina]. Den är så fin. Effekten av den kommer bättre fram när man har sett en kavrts uppträdande med enbart musik och man plötsligt hör sång.
I "Monsieur Ibrahim et les fleurs du Coran" visas dervishdansare, alltså sufianhängare som snurrar kring sitt hjärta som i bön. Sufismen är en spirituell riktning av islam.
Jag hade tänkt ladda upp en egen video av dervishdansare, även kallat tanoura, men det ville inte bloggen. Den här videon här under innehåller i alla fall den typiska sången, där de sjunger ungefär "Golvet snurrar", på arabiska uttalat [doori biina]. Den är så fin. Effekten av den kommer bättre fram när man har sett en kavrts uppträdande med enbart musik och man plötsligt hör sång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar