I övermorgon är det ett år sen jag senast besökte Sharm. Det känns som en evighet. På samma gång minns jag det som igår.
Genom lite snokande på Facebook har jag förstått att flera av våra bekanta inte längre arbetar vid 'vårt' hotell. Det får Sharm att verka ännu mera avlägset...
Det tog länge för A att förstå att för oss är Sharm ingen engångsföreteelse, ingen vanlig solsemester, för oss känns det mer som att komma hem. Men den tionde hemkomsten tycks dröja.
Även om Sharm nu för tiden är invaderat av turister, så kan man hitta det riktiga Egypten lite här och där. Eller just nu lär det vara ganska tomt på turister efter alla politiska oroligheter, men förhoppningsvis hittar de tillbaka, för Sharm behöver dem.
Jag saknar den varma kvällsluften, de kryddiga dofterna och att höra arabiska. Och naturligtvis alla människor! De är knäppa, men glada och härliga. De är precis så knäppa som den här typiska låten, som man alltid hör där:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar