Ingenting, först kom ingenting, sen kom ingenting, sen kom ingenting

Mitt tålamod brukar testas med jämna mellanrum och jag har inte annars så värst kort stubin,
men långtråkigt väntande gör mig frustrerad.

I fredags stod jag och frös i 50 minuter innan de slutligen öppnade huvudentrén till krogen klockan 22:
en timme senare än annonserat.

I lördags stod jag i busskö x2 och garderobskö x2. Att äta vid sillizen tog runt tio minuter,
allt köande närmare två timmar.

Idag har jag suttit i skolan och gjort ingenting i fyra timmar i väntan på lärarnas individuella tio minuters-snack. Sånna gånger suckar jag djupt. Fyra timmar är en enerverande lång tid.