Jag blir speciellt betagen av människor som stormar in i mitt liv för att stanna där, på ett eller annat vis.
Jag behöver inte många nära vänner och jag hittar styrkan inom mig själv. Det är få som känner mig och det är oftast av eget val som jag inte låter människor komma riktigt nära.
Jag har lärt mig att vara mera rakryggad och för nån som inte känner mig kan jag till och med verka nonchalant. Men jag bryr mig alltid. Och inför de som jag bryr mig allra mest om, de som känner mig bäst, är jag väldigt sårbar.
En del människor vet man redan från första början att är speciella, det räcker med att se dem i ögonen.
Men jag har aldrig nån aning om hur speciella de kan vara och hur speciella de kan komma att bli.
"Själar ser varann i ögonen och förstår."
Frida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar